Då var det dags igen. Min trettionionde julafton. God jul till alla er som följer min blogg! Jag hoppas att ni får en trevlig julafton, med skinka, sill och rödkål, Jansons, Kalle Anka och presenter.
Det här är skrivet en dag i förtid och schemalagt eftersom årets julafton lär bli en aning stressig. Halva dagen med barnen, exfrun och julbord, för att sedan köra 8 mil till mina föräldrar och syskon, och kompisar, för ytterligare ett julbord. För en asocial datornörd innebär det här social överklockning.
Nu är det tack och lov bara ett par dagar kvar av 2016, för det här har varit ett riktigt skitår. Jag har varit sjukskriven större delen av året, och det är först nu i november som jag börjat jobba lite igen.
Och med tanke på hur resten av världen sett ut – med alla katastrofer, våld, klimatkrisen, presidentvalet i USA, hat mellan folkgrupper och så vidare – behöver vi alla få njuta av en skön, och för barnens skull vit, julafton och för en stund glömma allt det där.
Än så länge är mina två söner de enda barnen på bägge sidorna, så de kommer ägna hela julafton åt att öppna paket. Vi köper bara presenter till barnen, och det blir en del med mor- och farföräldrar, morbror, faster och farbror, föräldrar, och nära vänner. Men en del av presenterna ser jag själv fram emot att leka med… :-)
Att få oss tre på samma bild är inte det enklaste… ;-)
Avslutningsvis en påminnelse till alla som på senare tid försökt plocka politiska poäng genom att påstå att julen på något sätt är en kristen högtid – det är den inte. Julen har sin historia i vintersolståndsfirandet sedan flera tusen år tillbaka:
I praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. [Källa: SVT Opinion]
Alla kan alltså fira jul, på ett eller annat sätt beroende på tycke och smak. Oavsett vad du tycker om traditionerna, passa på att njuta av helgen, med eller utan gran.